Honungsbullen

Alltså, det var inte alls meningen. Skulle överhuvudtaget inte sticka näsan utanför dörren denna kväll. Skulle bara ta det jättelugnt och njuta av livet alldeles stillsamt denna afton. Och jävlar, vad tråkigt! Och - som jag sagt tidigare - det man önskar sig kommer till en. I en eller annan form... Och det kom i form av ett telefonsamtal. Och i form av utgång. Minsann och jävlar i min låda. Vi skulle se Dan Reed och det gjorde vi. Två låtar. Sen kom Dan Reed ner från scenen och snackade med oss vanliga dödliga. Jag snackade med Dan Reed!!!!

Jag var modig och gick helt enkelt fram och presenterade mig och berättade för honom vilken crush jag hade på honom för hundra år sedan. Och att jag var väldigt ung och han hade väldigt långt hår. Han skrattade länge och hjärtligt åt det. Sedan frågade han vad jag hette. Och han kom ihåg det en kvart senare. Mysigt värre. Oerhört sympatisk. Väldigt jordnära och trevlig. Jag ska se honom i November, för det lovade jag. Yes, I will. Jag föll såklart handlöst för han var så jävla trevlig och hade naturligtvis stjärnglans.

Och så har jag buggat igen. Men nu måste jag lägga mig, för jag ska måla ägg i morgon och det ska bli så roligt! Måste dock boka om tvättstugan. Vem har tid att tvätta när äggmålning står på schemat? Inte Honung i alla fall och that's all I have to say about that!

Puss & Kram!

/Honung - frotterar sig med världsstjärnor

Bjuder såklart på lite Dan Reed från när han hade hår:

 

Och ett från när han inte har hår: