Honungsbullen

Nu ska tyskar bestämma hur det ska se ut i butiken där jag jobbar.

Det kom en dansk liten snärta från företaget som säljer vårt största märke och hängde om kläderna på den avdelning där vi har detta märke. Hon berättade hur vi ska vika våra jeans som ligger på hyllor. Hmm, vi vet av erfarenhet att det ser för jävligt ut efter fem minuter om vi har jeansen liggande så som hon sa att de ska vara. Hon sa att det har tyskarna bestämt och då ska det vara så. Vi får inte ha skyltdockor på vissa ställen, fast att det säljer hur bra som helst, för det har tyskarna bestämt. Den danska lilla kvinnan gör som tyskarna säger, för det är hennes jobb. Vi protesterar, för vi vet vad som händer när tyska akitekter bestämmer hur det ska se ut. De har säkert rätt, men de har inte räknat med en mycket viktig faktor som är den viktigaste ingrediensen när man jobbar i butik. Denna ingrediens stavas kunder och de stökar till. Och de måste få stöka till, för annars kan de inte se kläderna som de sedan ska betala för. Hur förklarar man detta för tyska arkitekter?

Jag ska befästa alla mina fördomar om tyskar nu. Skalman påstår att jag är rasist. Nej, men jag har iakttagit tyskar på diverse charterorter, så det är semestrande tyskar jag har något emot. Inte tyskar i allmänhet. De skriker och skränar. De har en jag-först-mentalitet som retar gallfeber på en lite mesigare svensk. På alla charterorternas restauranger har de menyn på det inhemska språket, engelska och tyska. För tyskar ska prata tyska var de än befinner sig. De lägger sina jävla handdukar på solstolarna vid poolen eller på stranden klockan fem på morgonen. Och de skriker på tyska åt varandra och alla andra. De är kaxiga också. Inser de att de faktiskt har startat två världskrig och förlorat båda och att lite ödmjukhet kanske är på sin plats? Nej.

Nu bestämmer de hur vi ska ha kläderna i butiken i Sverige. Och det är tyskar som aldrig har jobbat i butik. Deras teorier ser jättebra ut på papper, men det är människor vi jobbar med, inte maskiner. Så de kan skicka en dansk lite människa som ändrar allt hur mycket de vill. När hon sen har gjort detta och åker iväg, så ändrar vi tillbaka. Och tyskarna får aldrig reda på det. HA! Vi vet vad som säljer och vi vet hur kunderna är. Så det så!

Kände en jättetrevlig tysk människa en gång. Han heter Oliver och han var konstant full i två veckor, men glad och trevlig och skrek inte en enda gång på tyska.

Skalman har börjat ge mig franska lektioner nu. Och jag får läxor också. Om jag inte gör mina läxor blir han inte glad. Så jag tragglar vidare minsann. Men jag kanske måste skaffa mig en rosa överstrykningspenna. Babydarling säger att det funkar jättebra. Om den inte är rosa så funkar det inte lika bra. Så, rosa överstrykningspennor is the shit indeed.

Måste hoppa in i duschen och gå till jobbet. Bara två dagar kvar och sen är jag ledig hela underbara helgen. Fantastiskt. Underbart. Har lovat Skalman både äppelpaj och lasagne. Fast lasagnen är jag mest sugen på själv, så lasagne får det bli. :) *glaaaaaaaaaaaad*

Er egen antitysk-Honung i Tillvaron /M

Dagens Flashback:

"Varför kan inte alla få en varsin prick istället så att de slipper bråka om samma prick?"
 
/Honung (5 år) på sin allra första hockeymatch. Man kan undra, eller hur?

Dagens Hunk: En snubbe som jag såg på TV häromdagen. Kag vet inte vad han heter och kommer inte ihåg i vilket program jag såg honom. Jag kommer b ara ihåg hur han ser ut.