Honungsbullen

Är drabbad av pigghetshormonerna nu igen... Sitter vaken och tänker på saker. Inga djupa, tunga saker. Bara saker. Att jag är pigg kan också bero på en islatte jag njöt av tidigare under kvällen. Biiiig mistake. Men so be it.

Skalman sover. Jag har tappat bort min ena öronpropp... Har ingen aning om var den kan tänkas vara... Någonstans i sängen kanske? Eller bredvid eller under den. Skalman lider inte av sina snarkningar, men det gör jag. Öronpropparna är i alla fall det bästa som hänt mig sedan Skalman kom in i mitt liv med dunder och brak. Dundret och braket bestod mest av nyårsraketer, men ändå...  Folk frågar om jag hör väckarklockan när jag har de berömda öronpropparna i öronen. Svaret är: Nej. Då frågar de hur jag ska vakna när Skalman åkt tillbaka till Luxemburg. Svaret är: Då behöver jag inga öronproppar. Enkelt.

Well. Jag är fortfarande impad av Petri, min gamla klasspolare. När vi hade klassträff för några år sedan så var det ingen som kunde hitta honom, så han missade att få en inbjudan. Två av våra klasspolare träffades på en sylta i Sumpan för att ta ett glas innan själva klassträffen och där hittade de - just det - Petri! De släpade såklart med honom till klassträffen. Och eftersom en av dem som skulle komma hade blivit sjuk och inte kom, så blev det en middag över och den fick såklart den berömde, eller ökände - välj själv - hårdrockaren of all time. Ödet, I'm telling you.

Nu när Skalman är hemma så tillbringar jag mycket tid med honom såklart. Det blir inte så mycket tänka, grubbla, skriva. Och det är bra. Han åker iväg på tisdag igen och blir borta några veckor. Då blir det desto mer tänka. Jäklar vad jag tänker mycket när jag är ensam. Nu skrattar vi mest. Och glor på film, äter god mat och babblar om allt och inget. Skalman rules. Period.

 I morgon har jag bestämt att det blir mer franska. Jag är en otålig människa. När jag vill någonting så vill jag det NU. Helst igår. Men om inte det är möjligt så får jag finna mig i att vänta på en morgondag. Och traggla dårå. När Skalman inte är hemma så sitter jag på internet och försöker att lära mig att uttala Pierre perfekt på franska. Det är inte lätt. Det är bannemej den största utmaningen hittills.

Jag ska nog lägga mig nu. Sätta in mina ballar i öronen och sova djupt och gott. Jag måste bara hitta den andra. Den kan inte ligga i sängen för Skalman bäddade ju i morse (som alla dagar) och då skulle han hittat den. Han hittade en av dem, men den andra är long gone. Häromdagen hade jag en av dem i håret. Det tog en kvart för mig i mitt komatillstånd att upptäcka att jag hade ett främmande föremål i håret som absolut inte ska vara där. Tack gode Gud för Skalman som kokar kaffe åt sin kvinna på morgonen. Han vet vad en kvinna vill ha, han. Kaffe på morgonen, cybertofflor och öronproppar made in heaven. Gäss indeed.

Så då går jag nu då...

Your very own Honung i Tillvaron /M

Nattens Favorit:



Bye Bye!