Honungsbullen

Åååååh, Ulf Lundell kommer ut med en ny DVD snart. Från Hovet 2002! Där var jag i fem timmar och skrålade! :) Den måste jag ha. Oj, vad jag ska köpa den. Måste ut på CDon typ nu och boka den.

Strax in i en dusch. Och sen är det kläder på. Och sen är det bara jobb och jobb. Hela långa dagen. Tråkigt , men nödvändigt. Ge mig ett hus vid havet i Karibien!

Puss & Kram!

Här är videon jag tänkte lägga in igår.

/Honung

Sitter hos min väninna och intar morgonkaffe. Hennes soffa är synnerligen sövande. Jag somnade i den igårkväll och det utan minsta droppe alkohol.

Jag tänker gå hem och ta en lång dusch och sen ska jag städa lite och sen ska jag åka till Världens Ände och hämta min dammsugare. Supernajs. Sen är jag klar med byhåla för alltid och evigt. Så jäkla skönt!!!! So värry good!

Well, well, det har inte blivit så mycket bloggande de senaste dagarna... Jag har ägnat min tid till annat. Att försöka skaffa mig ett liv t.ex. Det går sådär. Men jag har inte tid att sitta och vänta på bättre tider. Har inte lust att vänta på att Skalman ska fatta vad han går miste om (att han någonsin ska fatta är osannolikt). Har inte tid med bullshit! Dags att ha roligt säger jag. Och det går också sådär. Saknaden efter Skalman är stor, men vad fan... Han vill inte ha mig och då är det så. Det finns kanske någon annan där ute som jag duger åt? Det kommer att ta lite tid - men I'm done crying. Jag orkar inte gråta endaste tår till över en som inte tycker att jag duger att älska. Varför ska jag göra det?

Nåväl... Livet är alltför kort. Och vad jag vet, så kan man dö i morgon. Jag tänker inte dö olycklig.

Jag återkommer ikväll med fortsatta tankar om dygder. Tänkte ta mig an ödmjukhet... Men det blir inte så. Jag är inte ödmjuk. Jag vill ha allt. Och jag är allt.

Puss & Kram!

/Honung - här och nu.

Lägger till den tänkta videon senare, eftersom de inte kan spela upp youtubeklipp på den här datorn. Hur kan man leva utan youtube?.

George Clooney och Brad Pitt i samma film samtidigt. Hade nästan glömt hur ljuvligt det kan vara. Ögongodis!

Klurar lite till på nästa dygd.

/Honung

...brinner små ljus.



Fem ljus står för trygghet.



Ljusprydnaden jag fick av min bror så jag skulle slippa vara så deppig på vintern.

Ljus i tillvaron är bra för själen.

Bye!

/Honung

Somnade på bästisens soffa igår. Det måste, utan konkurrens, vara den skönaste soffan i hela Uppland. Jag har ju dessutom V.I.P.-plats på  den. Nu är jag hemma och ska hoppa in i en dusch nära mig.

Hunden har slutat skälla när jag kommer hem. Han har vant sig vid att jag bor här nu. :) Annars skäller han när någon kommer. Antagligen för att tala om det - att det kommer någon alltså.

Jomenvisst. Kollade på Let's Dance igår. Det var inte lika roligt när ingen åkte ut. För övrigt så verkar det som den ena olyckan avlöser den andra i det programmet i år. Folk blir sjuka på löpande band ju. Och det är inga normala sjukdomar heller. Det är ju allvarliga grejer...

Nåja. De brukar slakta den ena låten efer den andra, den där orkestern. Bjuder på en av dem. Originalet.

/Honung

 

Sen, när jag flyttat och kommit i ordning... Alltså tjackat en bokhylla och förvaringsboxar att ha under sängen och sånt, så ska jag fråga den söta hyresvärdinnan om det går bra att bjuda hem mina brudar. (Hon är en brud, hon också.) För visst vill ni väl komma?

Nästan ingen av mina brudar känner varandra, men de är underbara varenda en. Och då kan det inte bli annat än alldeles lysande.

Just nu väntar jag på mina grabbar. De ska komma och bära. Och lasta och köra. Så himla bäst.

Ikväll sover jag i mitt nya hem. :)

/Honung

 

Yes! Idag flyttar jag!

Tjoohoooo!

/H

Ikväll ska jag sova ensam för första gången sedan Skalman lämnade mig. Idag har det inte varit en bra dag.

Jag känner ett märkligt tungsinne som har belägrat mig hela dagen och vet inte vad jag ska göra åt det. Får nog bara vänta ut det. Och låta det försvinna av sig själv. Det har med fokus att göra. Så länge jag har folk omkring mig och har massor att göra och fokuserar på det, så är det lättare och jag känner mig t.o.m. glad. Nu är jag ensam med mina tankar och har väl inget jag måste göra just ikväll och så blir jag ledsen igen. Den här helgen är egentligen en ledig helg enligt mitt schema och det är såna dagar jag såg så mycket fram emot innan Skalman vände upp & ner på mitt liv. Det var såna här lediga dagar som man skulle umgås på riktigt och hitta på roliga saker eller bara vara tillsammans. Här sitter jag nu ensam. Igen. En lördagkväll.

Det är svårt att vara ensam med sig själv. Det är något jag måste bli bättre på... Om jag bara kunde sluta tänka och grubbla och sakna, så skulle det kanske vara lättare.

Det gör förbannat ont idag. I morgon känns det säkert bättre. I morgon flyttar jag.

/Honung

Det kommer att ta tid...

 

Jag insåg något idag. Ni vet, min dröm om kärlek, familj, hund och täppa och något man kan kalla ett hem... Jag har ju för sjutton nått halvvägs till min dröm! Jag har ett nytt hem och i det hemmet finns en hund och en tillhörande täppa. Det är bara man och barn som saknas. Ju. Helt jävla otroligt om man frågar mig. Tids nog.

Just idag är jag stark.- Idag är jag en Gudinna. Och jag ska meditera nu.

Puss på er!

/Honung

Bjuder på ytterligare en Gudinna:

När jag sa att jag inget vill veta, så menade jag vad ni tycker om Skalman. Tyck vad ni vill...

Han ignorerar mig fortfarande. Om han vill säga upp all vidare kontakt så kan han väl bara säga det... Inte fan vet jag. Jag vet inte riktigt längre vad som är värst... Att han ignorerar mig totalt eller säger saker om jag tar illa upp av.

Jag packar upp och packar om. Livet suger pretty hard.

Fast jag har ett nytt boende! YES! Och jag är så glad för det! Gäss!!! Gigantiska höns i Skåne!!

Nu ska jag fortsätta med min mission för dagen...

Hörrni, jag har för mycket saker. Hur gör man? Väljer man 20 saker som man absolut inte kan leva utan och säljer resten? Altrnativt slänger. En gubbe från Östhammarshem var hit i förmiddags. Jag hade en låda med böcker som jag skulle köra till myrorna. Han tog med sig kartongen och skulle lägga ut mina böcker i Tvättstugorna. Jaså, jaha, vilken tur då. Så slapp jag det bersväret.. Kittlar dödsskönt i kistan mnsann.

Japp. /Honung - over and out.

P.S. Igår fick jag lite luftombyte. Tog en öl och en matbit med en bloggkompis. Det var himla trevligt. Och jag behövde komma ut en timme eller två - det ska Gudarna veta. Bloggkompisar är så himla bra, för de känner en. Mina övriga kompisar, som inte bloggar känner mig också för de läser min blogg. :) D.S.

Konstigt är att man nästan fördubblar antalet läsare när man vänder sin själ ut och in och blottar sina blödande sår för allmänheten. Ett mycket märkligt fenomen...

Ironi är att när några googlat på ordet "gravid" så har de av någon anledning hittat min blogg. Och det var ju det enda jag ville. Ha en familj. För övrigt har jag aldrig varit gravid i hela mitt liv.

För övrigt så blir jag nu totalt ignorerad av Skalman. Jag vet inte vilket som är värst. Att bli totalt ignorerad eller bli kallad för "vännen". Båda sakerna indikerar att man ingenting betyder. En och en halv vecka... Från att vara älskad så inihelvete till att... Till ingenting.

Han hade packat ner parisguiden som jag/vi aldrig fick användning av. Han hade packat ner alla hjärtans dag-kort som han gav till mig förra året.... Och luxemburgbiljetten. Och parisbiljetten som aldrig blev använd. Han bad själv att få packa.... men jag vet inte varför han måste plåga mig. Vad har jag gjort honom för ont? Jag bröt ihop igen. Söta väninnan var med mig i Världens Ände. Och det var en jävla tur. För jag tror inte att jag hade klarat det själv.

Brytet varade i gott och väl en kvart eller så. Men sen tänkte jag på vad jag åstadkommit under denna tid utan Skalman. Och inser att mitt liv inte står eller faller med honom. Jag sörjer, det gör jag. Men jag har gjort saker. och jag har gjort det själv!  Med stöd och hjälp har jag klarat det. Själv. Jag behöver en man ungefär lika mycket som en fisk behöver en cykel... Men han är i mitt hjärta ändå och jag rår inte för det.

Förresten så får ni tycka vad ni vill... Men jag tror inte att jag vill veta.

Nog nu.

Jag har en massa att packa och slänga och slänga och slänga. Jag gör ett bokslut. Och börjar på nytt.

/Honung

Att åka till Världens Ände - biiiiiig mistake!!!

Jag är en stor jubelidiot. Och så fort jag säger ett ord till Skalman så hatar han mig och tycker att jag är korkad. I alla fall så fort jag säger ifrån.

Att gå från "Älskling" till "Vännen" är sårande. Särskilt med tanke på att han säger "Vännen" till alla. Det är en bagatell, visst, men jag bad bara att slippa bli kallad  "Vännen" av honom för att jag känner att det inte är rätt. Jag vill inte bli reducerad till vem som helst.

Då är det "dumheter". Och han känner alltmer för att säga upp all vidare kontakt med mig...  För det jag känner och säger är "barnsligt tjafs".Jag är löjlig, jag vet. Men jag vill inte vara vem som helst. Andra "Vännen" kallar han "Babe"...Det är jätteroligt... Han har kallat vedebörande för "Babe" i 20 år, men jag vill inte vara någon jävla "Vännen".

Jag skulle kunna säga att det är allt eller inget. Men jag tar vilka smulor han än vill ge mig. Men någon "Vännen" blir jag aldrig. Jag tänker inte vara en i mängden av "Vännen". Jag ska vara "Babe". Om jag inte får vara det, så har jag ett namn.

Vad tycker ni? Har jag så fel? Är jag helt ute och cyklar? Jag kallar fanimej inte andra män för Babe. Och inte kallar jag dem Vännen heller. Det är det jävla Världens Ände som gör mig till ett vrak idag. Och idag ska alla mina saker levereas från Skalman hit. Så jävla definitivt. Så hjärtskärande. Det gör förbannat ont.

Och att ett enda ord kan få mig att sjunka ner igen.... Jag drunknar.

Och då är det så.

/M

Om man alltid säger rakt ur hjärtat , utan att tänka efter, vad man känner eller tänker på och det blir reducerat till "dumheter", så blir man pretty nedtryckt i de fucking skosulorna.

Sitter i Världens Ände med ångest som kryper i kroppen och jag kämpar för mitt liv... För mitt jävla liv. Mitt lilla, patetiska, löjliga, korkade liv fullt av "dumheter".

Känslor - hur stänger man av? Var finns off-knappen???

/H

Dra åt helvete, vad ångestladdat det är att åka dit. Jag tar med mina lugnande droger och kameran jag fick i julklapp av Skalman (varför i helvete då, när han hade planer på att lämna mig redan? Nåja....) och så tar jag kort på saker jag tänker sälja och lägger ut på blocket ikväll.

Och då är det så.

/Honung

Lägger ut en låt en låt som gör mig glad.

 

Oj. Idag ska jag kolla på boende och på onsdag ska jag kolla på boende. Wow, det rör sig i kupan! Jag hoppas på den jag ska se på onsdag. Kvarngärdet ju. Skulle sitta fint att få bo där. Inte lika nära som från Skalman, men tillräckligt nära. Och oavsett vad som händer med Skalman, så är det här något jag måste göra. Jag kan och vill inte ha kvar lägenheten i byhåla och då är det så.

Behöver börja om från början. Behöver hitta hem i tillvaron. Och till det behöver jag ett nytt hem, för nu har jag inget längre. Jag har ett ställe där jag har mina möbler. Men ett hem? Nej, det har jag inte. Inget som känns som "hemma". Och är det något man behöver här i livet så är det ett hem. En fast punkt och trygghet.

Klockan 15 på onsdag. Då ska jag kolla på bostad på Kvarngärdet. Jag ber och hoppas. Jag vill, jag vill, jag vill!!!

Mest av allt vill jag ha Skalman, men om man bortser från det, så vill jag en massa andra saker i livet. Då är det så och då gör jag det.

/Honung


 

Förresten så somnade jag utan sömnpiller inatt. Med resultatet att jag vaknade tjugo i fem med pretty tung ångest... Fy faaaaan!

Ska laga lite mat hos min kompis snart. Alla kryddor jag behöver är hos Skalman, där jag inte längre är välkommen. Har så himla svårt att lämna honom ifred. Jag försöker dock, med varierande framgång. Och varenda gång jag hör ett ord från honom så bryter jag ihop.

Jag har fått piller att knapra på för att orka ta mig igenom ännu en meningslös dag och ytterligare en ändlös natt. Under tiden försöker jag att lösa problem, ett efter ett. Ett i taget. Att hålla ihop suger nästan musten ur mig... Men jag måste ju.

Mitt hopp lever fortfarande... Jag försöker, men kan inte sluta hoppas.

Men en dag kanske blir ljus och vacker. Bara jag håller ihop och håller mig vid liv. Jag hoppas på att få tag på någon annanstans att bo. Behöver komma bort från byhåla. Börja om. Födas på nytt. Jag behöver det så förtvivlat. Och jag behöver få vara glad någon jävla gång.

Det räcker nu. Det är nog.
Jag var glad och lycklig. Med vilken rätt tas det ifrån mig?

Nu ska jag gå och handla. Kryddor. Och om Skalman läser detta så vill jag bara säga att Skalman kanske inte behöver handla inom de närmaste två timmarna... För jag orkar inte se honom, för jag får inte röra honom.

/Honung

...är jag nog lite galen. Men jag ska kolla på ett rum i en lägenhet där jag eventuellt kan bo, om ca. trekvart. Jomenvisst. Jag fattar inte varifrån denna handlingskraft kommer ifrån, men den är jävligt bra att ha. Allt jag gjort denna veckan, sedan Skalman lämnade mig... Ja, Honungsbullen i kris. En Bulle i kris kan åstadkomma underverk.  And that's all I have to say about that.

/Honung

 

Nej, det gör inte mindre ont. Men inom mig vet jag att jag måste göra någonting för att komma ur detta.

Så, med små myrsteg, är det nu lite mer action i Honungs liv.

Då vet ni.

/Honung

Originalvideon gick inte att få... Men låten är så... Ja, lyssna själva.

  

J tyckte att jag skulle skriva nåt nu, så då gör jag det.

Nåt nu.

Återkommer med rapport senare.

Puss & Kram!

/Honung - från B-kupan

Skalman har slitit så med min design som ska definiera mig och mitt bloggande detta år. All credit till honom!

I love it! Really! Han är så duktig! Och egentligen kan han inte så jättemycket om design... This is Amazing!

Han är så rolig och rar!

Puss & Kram!

Berätta gärna vad ni tycker. Det skulle vara kul att få veta. Så, lufta era tankar!