Det ska inte vara så!
Jag uppdaterar så sällan för att jag är fullt upptagen med att leva. När jag skriver måste dessutom inspirationen finnas. Jag måste vara i rätt sinnesstämning, ha rätt musik och tankar. Jag har alltid en tanke när jag sätter mig. Men det är inte alltid ursprungstanken hamnar på pränt. Jag sätter mig vid datorn och bara låter det komma. Det som kommer är det jag tänker på och känner just i det ögonblicket. Utan närmare eftertanke så låter jag det flöda. Jag läser aldrig igenom mina alster heller innan jag lägger ut dem. Det är därför slarvfel får stå kvar. Jag slinter på tangenterna. Jag tror inte att jag någonsin kommer att helt vänja mig vid tangentbord.
Alla vill veta hur julen var. Konstigt att folk ser mig som någon sorts Moder Teresa bara för att jag var i kyrkan några timmar och hjälpte till med jullunch för dem som inget har. Det var hemlösa och ensamma människor där. Jag hjälpte till med att förbereda mat och sedan satt jag och pratade med människor. Spred lite glädje och var social helt enkelt. Jag fick höra om ett par livsöden. Och jag fick höra saker som t.ex. "Man vet inte när man får äta nästa gång." Jag hjälpte en psykiskt funktionshindrad dam att skaffa färdtjänst och vinkade av henne. Hon kramade mig hårt och länge. Hon var inte hemlös men otroligt ensam och antagligen inte rik på något sätt.
Detta har fått mig att tänka. "Man vet inte när man får äta nästa gång". Ska vi ha det så? Ska vi verkligen ha det så i Sverige år 2011? Ska det vara så att t.ex.Pressbyrån kastar säckvis med överblivna bullar och smörgåsar varje dag, när hemlösa och hungriga människor finns precis utanför deras dörr? Mataffärer, restauranger, bagerier... Alla kastar de massor av mat.
Så jag har bestämt mig. Jag vet inte exakt hur men jag ska starta en organisation som delar ut mat till människor som inte har råd att äta. Det kan vara vem som helst. Vad jag vill uppnå med detta är att mätta några magar. Jag vill inte att en man ska behöva tigga pengar till en kopp kaffe, bara för att få lite värme efter en natt av 25-gradig kyla, utan tak över huvudet. Jag vill inte att en ensam mamma eller pappa ska behöva sitta i sin ensamhet och undra varifrån de ska få mat på bordet till sina barn. Att få mat för dagen är en mänsklig rättighet och när jag vet och ser att det kastas så mycket mat som är helt ok att äta, så borde jag kunna göra något åt det. Men jag kan inte göra det ensam. Jag behöver hjälp.
Jag vet ingenting om hur man startar en organisation. Jag vet ingenting om ekonomi eller hur man ska gå tillväga. När det gäller mat har livsmedelsverket en del att säga till om. Jag måste ha tillgång till någon sorts lokal där den mat jag vill ge bort delas ut. Jag behöver folk som knackar dörr hos lokala mathandlare och butiker som säljer (och kastar) livsmedel. Jag behöver folk som kör. Folk som packar matpaket och i vissa fall matkassar. Jag behöver en enorm kaffebryggare, så att männsikor kan få en kopp kaffe när de fryser. Jag behöver folk som kan koka varm och mättande soppa och en och annan som kan baka bröd kanske. Jag behöver sponsorer och jag skulle ha mycket nytta av ett par kändisar som kan tala för min sak. Kändisar öppnar ögonen på folk.
Många av oss lever i en bubbla av förnekelse. Vi tror inte eller vägrar tro att fattigdom finns i Sverige. När en hemlös ligger på ett par pappkartonger i en park vänder vi bort huvudet. Jag tänker inte göra så längre. Och jag tänker inte heller bara sitta och se på. Jag vill, jag måste, göra något. Ingen blir mätt av att jag sitter och säger att det minsann är för jävligt.
Så, vem är intresserad av att hjälpa till? Vem vet något om livsmedelsverk och andra myndigheter som man kanske måste kontakta? Någon som vet hur man startar organisationer eller föreningar? Jag har startat en facebookgrupp för att försöka dra ihop lite folk. Annars får jag sätta upp affischer på stan och dela ut flygblad. Jag tänker fullfölja detta, men jag behöver hjälp.
Och jag är inget helgon. Verkligen inte. Men jag vet att det kunde varit jag. Eller du. Vi. Det kunde varit vi som inte kan äta oss mätta varje dag. Det kunde varit du och jag som inte har mat, kläder eller husrum.
Jag efterlyser bara lite solidaritet och empati i denna självutvecklingens tid. Lite omtanke bara. Lite engagemang och lite gnista för dem som inte har det vi har. Det är inte svårt. Öppna ögonen.
Nu ska jag gå för jag har ett liv att leva.
Gott nytt år förresten!
Puss&Kram!
Another Day In Paradise - Phil Collins
/Honung.
Hej =) Ja förstår allt du säger men har en liten annan åsikt =)... jag tycker om diskussioner...så länge det är en positiv.
Vad jag ser i den iden du säger är att folk kommer "narras" om vem som behöver maten och inte.
Vem det är som kommer ta från dom som verkligen behöver, McDonalds "waster" massor massor massor av hamburgare varge dag, jag vet... jag har jobbat där... och dom kan vara hur fina som helst. Samt sallader som kanske inte blir sålda.
Men det kommer alltid finnas dom som kommer lura till sig mat fast dom inte behöver. =) Sen kan en ensamhet också vara ett val, det beror på kommunen också hur villiga dom är att ha "aktiviteter" för äldre som är ensamma.
Men visst, det du säger hoppas jag händer om det är det du vill göra =).
Tja bra o bra.. haha jag försöker haha =) pp mitt lilla egna sätt =)!
Ja men det man drömmer om och känner för... kör hårt bara.. ta för det av livet av det du vill göra, så händer det =)... Tycker du har ett bra huvud och gott hjärta.. och du skulle vara perfekt att göra en sån Org. =) Natti natt.. ha en jätte bra dag i morgon. / JEss
Lycka till! En dag vill jag också kunna hjälpa andra... men just nu måste jag hjälpa mig själv. Tack för omtanken :-)
Det skulle aldrig vara så förr, det borde inte vara så nu och inte heller ska det vara så i framtiden. Men SÅ ÄR DET!!! Då gäller det att göra sig påmind och påminna andra - inte låta ljuset släckas!
