Honungsbullen

Klådan håller på att ta död på mig! Jag kliar och kliar och det tar aldrig slut. Jag har drabbats av eksem. Igen kanske jag ska säga, för jag har haft det förr. Jag har fått den starkaste cortisonsalvan som finns. Den torkar ut huden, så där det inte är eksem har jag torkat ut och det ger också klåda. Och nu är jag allergisk mot det mesta känns det som. Fuktkrämer, tvättmedel, tvål... Allt ger en reaktion.

Ingen vet vad det beror på. En del har sagt att det är psoriasis andra att det är kontakteksem... Men de flesta jag varit hos med detta problem är överens om att det dyker upp vid stress. Inre eller yttre. När jag med ljus och lykta letade efter en lägenhet och oroade mig började det. Det kommer över en natt och sen tar det månader, ibland år innan det försvinner. Den här kommer inte att försvinna förrän jag får 14 dagar med saltvatten och sol. In my dreams.

Men, nu ska ni få höra, när jag läste bipacksedeln till cortisonsalvan - ni vet den som man annars aldrig läser, så fick jag reda på en av biverkningarna. En av dem kunde vara utslag och klåda. Humor på hög nivå säger jag. Jag smörjer på den för att behandla utslag och klåda. Om jag fortfarande har utslag och klåda så vet jag inte om det är originaleksemen eller en biverkning. Det värsta är ändå klådan. Den håller på att göra mig galen - I'm telling you.

Det var länge sen jag skrev nu. Det blev ett sånt jäkla liv häromkring ett tag, så jag tappade sugen. Det jag skriver är inte speciellt viktigt faktiskt. Faktum är att det inte är speciellt intressant överhuvudtaget. Ibland glimmar det till och jag sprider mina pärlor av visdom omkring mig, men för det mesta handlar det bara om saker som händer i mitt liv. Om någon tar åt sig och tror att allt är riktat till sig själv, så är det ett bevis på en övertro av sin egen betydelse. Jag är centrum av mitt universum. Alla andra är centrum av sitt. Solen, jorden och andra människor kretsar inte runt mig. Om alla inser detta enkla faktum så blir det lättare att leva - folk tittar inte på dig. De skrattar inte åt dig. De pekar inte på dig. De bryr sig inte. Och OM de pratar om dig så är det för att de inte har ett eget liv. Ett liv... Det kan man ladda ner på www.getalifenow.com.

Det kom in en brud på jobbet nu igen... Jo, de gör det då och då. Brudar, potentiella brudar a.k.a. nya väninnor. De gamla är redan "en av brudarna". Well, den här har jag sett någonstans. Jag vet att jag en gång har pratat med henne. Länge. Och haft kul. Jag kommer inte ihåg var eller i vilket sammanhang. Hon känner igen mig också. Hon vet att hon har pratat med mig. Länge och haft kul. Ingen av oss kommer ihåg var, när eller varför. Vi bara vet att det är så. Hon är inte kund på jobbet, vi har aldrig varit på samma fest. Hon har aldrig haft något samband med ställen som jag har bott på och jag känner inte igen hennes namn. Men jag vet att jag känner henne. Jäkligt irriterande. Det har emellertid visat sig att hon känner min bästis. Så jag letade upp henne på facebook. Nästa gång vi har fest, så bjuder vi såklart henne. Hon är en rolig och trevlig människa.

Jag har hittat ytterligare en människa från förr. Sist jag såg honom.... Det var kanske 1984. Allra senast -85. Har inte sett honom sedan vi båda var barn alltså. Jösses... Tack Nylleboken. Jag brukar surfa runt ibland och kolla på orter, folk och om jag känner igen dem så skickar jag en förfrågan. Mycket enkelt. Så jag har snackat med den här killen, numera man och det var verkligen jätteroligt. Man har en barndom gemensamt. Eller i alla fall en hel massa sommarlov. Jag tillbringade alla mina somrar på en liten ort i Roslagen från jag var 4 år tills jag var 12. Det blir några somrar. Då när sommarloven tillbringades vid en badstrand från morgon till kväll. Vi grillade abborre, lekte burken och höll på med allt möjligt... Man tog alla möjliga simmärken och ja, somrarna var indeed underbara. Jag minns inte en enda regnig sommar från den tiden. Jag minns bara att vi badade. Och där bodde då en massa ungar i ungefär samma ålder, så man var ett stort gäng. Det skulle vara kul med en sorts reunion egentligen. Eller inte. Eller jo, för att se vad folk gör, hur de ser ut och vad livet har gjort med dem. Ungefär som en klassträff. Det skulle också vara ett kul experiment... Att se om alla tar på sig samma roller som vi hade då. De tuffa, de blyga och jag - en jävla 08 - och ja... Alla sorter fanns. Sen fanns det några som var lite äldre som man såg upp till. Skulle man fortfarande se upp till dem om man träffades? Jag tror itne det, men det skulle vara kul att testa.

I alla fall så snackade jag med den här killen idag och det var fullständigt avspänt och naturligt. Jag är inte känd för att vara blyg. Inte han heller, så det kändes bra. Och så fick man veta lite vad som hänt alla de andra också. Men mest snackade vi nutid.

Jag tycker om människor. Jag gillar folk. Jag utgår från att de är trevliga tills motsatsen bevisats. Och folk är trevliga för det mesta faktiskt - otroligt nog. Men det kan bero på om man blir trevligt bemött. Det är en god cirkel. Om folk är trevliga mot en, så är det svårt att vara otrevlig.

Mitt nästa projekt i livet är för övrigt att byta jobb. Wish me luck. Om någon har ett jobb på lut åt mig, så går det bra att hojta till. Jag kan ingenting. Men jag kan lära mig allt.

Jag har äntligen lärt mig att elda i kakelugnen själv. Nu önskar jag mig bara någon som kan hjälpa mig att frakta hem svindyr ved från Statoil.

Nu måste jag gå.

Puss & Kram!

/Honung


Jag vill se stadens ljus ikväll....