Honungsbullen

Så är den så hett efterlängtade sommaren äntligen på besök i tillvaron för att åter fylla våra våra knoppar, kroppar och... ja, andra lemmar med värme och själslig mumma. Det är ett lika kärt som njutbart återseende varje år.

Liksom tidigare år när sommaren gästspelar i våra hagar så verkar tillvaron på något sätt sakta in lite...ta det lite lugnare.... man tar sig lite mer tid, man ser på omgivningen med andra ögon och lyssnar med mer uppmärksamma öron. Det är som om alla sinnen vaknar till liv efter månader i ide och samstämmigt smeker igång en stilla symfoni.

Detta sinnesfulla tillstånd som sommaren bjuder på får även andra angenäma bi(!)-effekter, inte minst här i B-kupan! Honung har äntligen på egna ben tagit steget ut från skuggan och in i solskenet igen, ivrigt påhejad av med sin nyfunna kärlek, Poeten.

Ingen (utom möjligen Honung och Poeten, förstås) är gladare än jag, för Honung är indeed en exceptionell gudinna som förtjänar det bästa och banne mig om hon inte har fått det nu! Jag gläder mig med henne och önskar dem båda allt gott för framtiden. Let love rule.

För egen del har undertecknad ännu inte riktigt bestämt sig för om han är riktigt redo att följa i Honungs fotspår och våga söka och finna kärleken igen... Ett tafatt, men mycket tappert försök har dock gjorts, det måste dock medges... och oturligt nog dokumenterades detta också...:





Jaa, det är inte lätt när det är svårt... Jag har själv endast vaga minnesbilder från denna mycket skamliga episod i mitt liv, men visst lät det väl ändå som om jag ändå hade det ganska trevligt...? Om inte annat så bekräftar väl detta återigen den djupa livsinsikt som en vis man sökte förmedla till mänskligheten redan för en sisådär 30 år sedan...





Glad sommar på er, honungsdyrkare,

önskar en solstungen

Skalman

P.S Om det finns en vacker sköldpaddehona därute som INTE vill ge mig en känga, så tveka inte att kontakta Honung - hon vidareförmedlar gärna alla skamliga förslag från er till mig.