Hur?
Hur ska jag orka vakna till ännu en grå dag utan ett god morgon och ljuset i ett par klara ögon? Hur ska jag orka ta mig upp ur sängen och gå till jobbet ännu en dag och hela dagen handskas med ytliga människor, för att ännu en gång åka hem till en tom och kall och mörk lägenhet? Utan en kram, utan ett leende...
Hur ska jag finna aptit igen? Jag är inte hungrig och bara tanken på mat äcklar mig.
Hur ska jag orka? Hur ska jag finna vilja att leva alls? Hur ska jag finna en mening med allt? Hur ska jag kunna se meningen med att någon kastar bort något som är det största som finns - kärleken? Hur ska jag finna mening och struktur i något som bara är kaos?
Jag vet inte. Jag lever i ett privat helvete. Mitt hjärta ligger sargat och blödande framför mina fötter, ditsparkat av någon som säger att han älskar mig. Min själ befinner sig gud vet var, antagligen bredvid honom.
Hur ska jag orka???
/Honung
Fan... jag önskar verkligen att det fanns något jag kunde säga som fick dig att må bättre!
Kram!
Hur vet man aldrig. Man bara gör det och sen en dag vaknar man upp och inser att man överlevde. Kanske inte särskilt uppiggande ord, jag önskar precis som Satu att jag kunde skriva nåt som "vände" allt. Men det kan jag ju inte.
Om jag kunde skulle jag servera dig världens största förpackning med Ben & Jerrys och sen skulle jag förmodligen tippa i dig lite vin. Alternativt en BiB (om jag fick dricka halva) och sen skulle vi röka som borstbindare och prata en massa viktigt och en massa strunt på samma gång.
Kram!
Och jag skulle ta med mig mer vin, och Marabou Dajm, och rosa boxen med alla SATC-avsnitt. Alternativt "Vänner".
Sen skulle jag försöka få tiden att gå snabbare, så att det plötsligt gått så lång tid att allt kändes lättare.
För det kommer det att göra. Så småningom. Förhoppningsvis.
Massor med kramar!
Men kors i honungsburken!
Vilken klocka har ringt hos Skalman nu då?
Malin kommer med stora, varma kramar levererade här och nu!!!
