Honungsbullen

Tänk att få vakna en morgon och vara riktigt glad. Att kunna se möjligheterna med en ny dag och känna sig trygg. Trygg i att vara älskad och sedd och att få älska och se. Vara tryggt förankrad i tillvaron, så att man vågar flyga. Trygg i att det finns någon som hjälper en att reda ut trasslet som blir av att ens drake fastnar i ett träd. Att en gång i livet få vakna och veta att man är älskad bara för sin egen skull. För att man är som man är. Att vara älskad på riktigt. Tänk att få ha den känslan i sitt hjärta och leva i den förvissningen. Vilken dröm.

Ja, vilken dröm. Jag vill ha det till min verklighet. Jag är inte skapad för att leva ensam. Jag har redan gjort det och jag hatade varenda minut. När jag äntligen kunde älska igen, så blev det ju en katastrof. I den katastrofen lever jag nu. Och jag önskar ingenting annat än att få tillbaka det jag hade. Någonting som jag trodde var kärlek. Jag trodde mig vara älskad. Jag trodde mig vara sedd och accepterad precis som jag var... Det visade sig vara fel. Jag vill ha det på riktigt.

Hur kommer man till rätta med sådana känslor? Hur lär man sig att älska sig själv? Man är ju inte värd någon annans (Skalmans) kärlek, så hur lär man sig att sätta värde på sig själv? Ni som vet - tell me! För jag har fanimej ingen jävla aning. Jag känner mig fullständigt värdelös faktiskt. Och den här sömnlösheten som vrider ur mig som en trasa vereviga natt gör inte saken bättre. Jag läser Gudinneboken. Jag försöker se positivt på tillvaron. Men det är så svårt nu... När fokus låg på flytt och att lösa praktiska saker var det lättare. Nu har jag alltför mycket tid att tänka. Och att tänka är ett helvete. Mina tankar rider mig som en mara och jag gråter titt som tätt.

Jag pratade med honom ikväll. Och jag vet inte varför. Det gör ont. Men det är ännu värre att inte prata med honom. Och han är snäll. Alldeles jävla genomsnäll. Och att han är det utan att jag kan hoppas på något... Ja det är som ett tveeggat svärd. En svår balansgång.

Jag vill nu förflytta tiden en aning framåt. Jag vill att det ska gå över någon jävla gång. Så att jag kan få vila. Jag behöver vila. Jag behöver förmåga att ha roligt. Jag behöver så mycket. Jag vet vad jag behöver mest och det är något jag inte kan få, så jag måste finna andra vägar. Var finns de? Jag befinner mig i en djungel och ser ingen väg ut... Ja, jag vill förflytta mig i tiden. Kanske sex månader eller så. Då kanske det har gått över en aning? Jag är inte känd för att vara den mest tålmodiga personen på planeten. Envis är jag, men tålmodig? Jag vet inte längre.

Tålamod är en dygd har jag hört. Och apropå det, så ska jag starta en ny kategori här i bloggen. Det finns typ 40 dygder enligt Bibeln, tror jag och det finns sju dödssynder. Jag tänker skriva om det. Ja, jag sätter fokus på det. Jag har dem alla uppskrivna. Det var Skalman som kläckte idén, men det är bara jag som kan skriva om det. Mina tankar är mina. Om ni vill kan ni följa mig och skriva ner lite egna tankar om varje dygd - och synd. Personligen tror jag att tankarna om synderna kan bli roligare.

Tarzan? En lian hitåt tack.

/Honung