Honungsbullen

Min kollega från ett annat land frågade mig idag vad klirr betyder, efter att ha läst det eminenta horoskopet i en annan kollegas Året Runt. Hon är Tvilling och det är jag också och där stod att läsa att klirr i kassan nalkas denna vecka. Så jag förklarade att det betyder att man kommer att få pengar och sedan illusterade jag själva ljudet med ett par mynt. Hon förstod. Sen talade hon om för mig vad klirr betyder på hennes språk. Det betyder manliga juveler - i folkmun kallad för kuk. Då sa jag att jag skulle ringa Skalman och säga att lite klirr i min kassalåda inte skulle göra ont minsann. Så det har jag sagt åt honom.

Han jagar lägenhet i Luxis. Han var och kollade på en idag. Jag har nu också spenderat en timme på en Luxemburgsk Lägenhetssida och kollat. Jävlar vilka fina lägenheter det finns! Wow, liksom. Skalman har nämnt några områden där man kan bo, men eftersom jag bara kommer ihåg två av dem. förutom centrum, så är det där jag har kollat. De som är inom budget är otroligt fina. Verkligen och jag skulle nästan kunna bo i vilken som helst av dem utan att tveka. En del är finare än andra, men alla är fina. I November ska jag åka dit och kolla, jag också. Antagligen. Annars litar jag på hans omdöme faktiskt. Efter att ha kikat på ett par länkar han skickat så kan jag lämna över lägenhetsletandet helt i hans händer och känna mig trygg med det. Fattar ni vilken skatt den mannen är? (Med eminenta juveler dessutom, men säg inte till honom att jag sagt det.) (Va?? Läser han bloggen? Näää...Eller?)

Min dröm igår alltså.... Jösses. När jag vaknade fattade jag ingenting. Jag kände först efter om jag blivit knivmördad av fyra finska terrorister. Det hade jag inte. Jag låg i sängen och undrade hur länge jag legat där, vilken dag det var och vilket år det eventuellt var. Sedan undrade jag var Skalman var någonstans och om han hade blivit knivmördad av fyra finska terrorister. Ni hajjar läget? Jag var så himla rädd när jag vaknade och kände dödsångesten krypa i kroppen. Jag vill inte dö nu. Jag har inte tid att dö nu. Och jag vill definitivt inte dö av att fyra finska terrorister knivar ihjäl mig utan någon anledning alls.

Sedan loggade jag in på nätet och fann att allt var som vanligt och snackade lite med Mystiske Magnus och lyssnade på finsk tango. Skickade en länk till min mamma med hennes favoritlåt och hon blev så rörd att hon började gråta, den arma människan. Tänk att så lite kan göra en människa så himla glad.

För övrigt är jag inte speciellt rädd för att dö. Däremot är jag jätterädd att jag ska behöva lida innan jag dör. Och att jag måste dö innan jag blivit klar med allt jag vill göra och uppleva i livet. Men framförallt lidandet är jag rädd för. Eller att jag ska behöva ligga som ett paket någonstans och inte fatta någonting, tro att jag är fem år och längta efter min mamma och inte känna igen mina egna barn eller min man när de kommer för att hälsa på. Då vill jag hellre dö.

Jag vet hur jag vill ha det på min begravning också. Jag skriver ner det här så att alla vet om jag skulle dö inom loppet av en timme eller så. Till min begravning ska ingen behöva jaga stan runt efter lämpliga kläder. Att komma som man är räcker bra. Det ska inte hållas några tal om hur enastående jag var som människa. Jag är ju död. Om man tycker det uppskattar jag mer om man talar om det för mig medan jag lever. Det ska inte köpas dyra blomsterkransar eller annat tjafs. Vill man ge mig blommor så kan man göra även detta medan jag lever och kan njuta av dem. När jag är död och om någon vill lägga blommor på kistan, så skit i det och skänk pengarna till barncancerfonden så att barnen kan få leva eftersom de har så mycket kvar att göra här i livet.

Jag vill inte ha någon gravplats. Jag vill inte att någon ska behöva känna en skyldighet att kratta min grav eller lägga blommor där. Jag är död och jag är definitivt inte där. Jag finns när folk tänker på mig. Då lever jag i deras minnen och ingen annanstans.

På min begravning ska mina favoritlåtar spelas. De som känner mig vet vilka de är och de kanske har ändrats helt dessutom den dagen jag dör. Jag vill inte ha några psalmer. Hårdrock ska det vara. Och eventuellt Elvis om min mor överlever mig. Sen ska det bli en hejdundrande fest. Folk ska äta, dricka och dansa till min ära. Om det finns ett liv efter detta så kommer jag att titta på och bara vara glad. För jag tycker att man ska försöka ha roligt medan man lever och så även på min begravning. Fira livet för bövelen och sörj inte. Det är allt. Ett tips dock: Håll begravningen på en fredag så att folk har helgen på sig att kurera sin eventuella bakfylla.

Nåväl, jag har saker att göra innan jag dör. Som att lära mig franska och flytta till Luxemburg t.ex. :)

Nu tänker jag gå och lägga mig. Och hoppas få sova förutan finska terrorister. Hoppas mer på att få drömma om klirr i kassalådan med Skalman, men det kanske är för mycket begärt? Inte vet jag...

Ok, det var allt från mig till er denna afton.

Tills vi hörs igen, sköt om er!

Honung i Tillvaron /M



I Got Life!