Honungsbullen

Vaknade upp denna morgon med Pippi Långstrump Theme i huvudet. Dessutom var det en morgon då jag slapp vakna med hosta. Kan ni förstå hur underbart det känns? Det är en känsla av att kommit lite närmare himmelriket. Indeed. En sak att vara tacksam för. Ytterligare en kanske jag ska säga.

För övrigt är jag tacksam för att jag lever och inte har några allvarligare sjukdomar än hosta.

Jag är också tacksam för min familj, som är världens underbaraste. För mig är de bäst i världen och visst kan de ha sina sidor, som alla andra, men jag älskar dem utan förbehåll och då är det inget snack. De är bäst. Punkt.

Jag känner en oerhörd tacksamhet för mina vänner. Tänk att det finns så många underbara människor i den här världen och några av dem är mina vänner. Tänka sig att de vill vara med mig. För en vän kan jag göra vad som helst. Jag skulle kunna ge en vän mina sista pengar om hon eller han behövde dem bättre. Utan mina vänner skulle jag vara en olycklig själ. Och en del av dem har jag inte ens träffat, men ser dem som vänner ändå för att jag tycker om dem. Ljusglimtar i tillvaron.

Jag är tacksam för att jag varje dag får äta mig mätt.

Och för att jag varje natt får sova i en mjuk och varm säng.

Jag är outsägligt tacksam att jag kan se och höra och gå och stå. Och springa när det behövs (efter bussen på morgonen).

Jag är tacksam för att jag kan tänka och känna och andas och leva. Skratta och gråta. Att jag inte mist förmågan att se det positiva hos människor (tills motsatsen är bevisad). Att jag inte mist förmågan att älska någon. Att jag inte mist förmågan att se skönheten som finns runtomkring mig. I en ljuslåga. I naturen. I ett barns ögon... You name it.

Jag är tacksam för mannen som kom in i mitt liv med humor och värme. Han kom med visdom och kärlek. Han tror på mig. Han säger att jag kan. Och som i ett magiskt trollslag så kan jag. Nästan allt.

Skalman.

Ljuset i hans ögon. Värmen i hans famn. Hans röst och andetag (och snarkningar). Han små pärlor av visdom. Hans sätt att hjälpa mig med att strukturera upp min tillvaro. Hans romantiska sida, som visar sig på alla möjliga sätt man kan tänka sig och några sätt man inte i sin vildaste fantasi kunnat tänka sig. Hans förmåga att få mig att skratta så att tårarna rinner. Hans sätt att se mig. Rakt in i djupet av min själ. Och ändå älska mig som ingen annan.. Hans inlägg igår som gästbloggare här hos mig visar med all önskvärd tydlighet vad jag ser hos honom. även om han inte själv förstått det, som han skrev. Jag är övertygad om att ni - kära läsare ser det tydligt. Han är en av mycket få prinsar man har kysst som inte förvandlats till en groda.

En till sak att vara tacksam för är att ni skriver. Ni som får mig att tänka. Ett steg längre. Ni delar med er av era liv. Jag är så himla glad att jag får ta del av det som är ni. Och jag är så glad för att ni läser mina små alster. För era kommentarer och glada tillrop. Varenda stavelse gör mig så himla glad. Glädje är underbart och att få känna det en grå oktoberdag är en gåva. Så tack!

Skalman är också jätteglad för er respons på hans inlägg. Feedback är underbart och speciellt positiv feedback. Han har skrivit ett litat tack till er bland gårdagens kommentarer.

Jag har äntligen blivit tillräckligt frisk för att orka tänka på städning. Jag ska förpassa Skalman och hans dator med jobb å jobb å jobb in i ett annat rum, så att jag kan få städa ifred, med min iPod på högsta volym. Tack Skalman för den! Och för skivan med den bästa musiken ever! Han skämmer bort mig och inte bara med kyssar.

Men först: Lunch.

Puss & Kram, kära läsare. När det blåser hårt - kom ihåg att en dag blir det vindstilla och man kan höra fågelvitter.

Er Egen Honung i Tillvaron /M

Detta inlägg är inspirerat av Lallis, som med sina kloka inlägg gör varenda människa glad.

Dagens video tillägnas min familj, mina vänner och inte minst Skalman.