Blablababbeliblubblabla...

Ibland händer det bara. Man finner en människa som man kan snacka med. I oändlighet. Man kan snacka oavbrutet i fjorton dagar och ändå inte bli klar. Och hade man inte haft något som kallas jobb och ansvar och plikter, så skulle man antagligen gjort det. Och, vips, så har man en ny vän, Det händer inte så ofta, men ibland så blixtrar det till och man känner WOW! Någon är på samma våglängd. Någon begriper vad man säger. Och man har någon att garva med. Det hände mig i Tisdags kväll.

Jag snackade med Mystiske Magnus på msn och slängde ur mig att han väldigt gärna kan få bjuda mig på middag. Han sa ok. Och så var det bestämt och klart på en nanosekund eller så. Mystiske Magnus är Skalmans bästis sedan 25 år och utgör inget som helst hot på något sätt, så det var helt enkelt perfekt. Jag fick en hemlagad gourmetmiddag med en man som inte har några som helst intentioner att ligga. Bara en sån sak är värt att skriva in i historieböckerna. Han vill nästan helt säkert ligga, men inte med mig. Och det är himmelens bra, för jag vill också ligga. Men inte med honom.

Så sitter man i ett kök och proppar i sig grekiskt käk, perfekt lagad av en svensk och babblar. Och babblar. Och babblar. Men det är klart, är man kompis med Skalman och har varit det i 25 år, så är man förträfflig som människa. Efersom Skalman är perfekt, så är de han omger sig med nästan perfekta. Fast inte lika perfekta som han. Det finns liksom inte.

Men det är så skönt. Det är så otroligt skönt att träffa folk som har en förmåga att plocka fram det bästa i en. De får en att känna sig bättre än man egentligen är. Eller så är man helt enkelt så jävla bra med de rätta människorna. De andra, de som plockar farm det sämsta ur en kan man bara lämna därhän. De som plockar fram det bästa ska man vara rädd om. Och de lär en att bli en bättre människa, för man tänker efter och man mår bra. Och sådan vill man alltid vara. Det bättre jaget.

Jag har några sådana i mitt liv. Skalman är såklart en av dem. Sådan är kärleken. Kärleken ska få en att känna sig världsbäst. Den ska få en att känna att den man älskar är världsbäst. Den ska göra en närsynt. Och den ska acceptera fel och brister och hylla allt det goda. Det är sådan kärleken är - och den är äkta, nära, intim och enkel. Faktiskt så får kärleken en att känna att allt är enkelt. Om det är äkta vara.

Jag sa en gång till Skalman att det är lätt att älska i lust. När det är goda tider är det mycket lätt att älska. Det är när nöden kommer som det blir svårare. Det är då man måste hålla fast, bita ihop och rida ut den storm som är över en. När man gifter sig så lovar man att älska varandra i nöd och lust. Många verkar ha glömt de löftena i nödens stund. Och de ger upp. Jag har aldrig varit gift, men jag har varit förälskad. Och jag är en mycket envis människa som håller fast även i nöd. Och nöd har det varit så det räcker och blir över. Innan Skalman kom.

Nåväl, jag har två bästisar som alltid plockar fram det bästa i mig. Och då menar jag alltid. Jag hade en dålig dag i förra veckan och kände mig som en våt golvmopp i smutsigt vatten. Men jag var förnuftig och ringde en av mina bästisar som muntrade upp mig. Det tog bara fem minuter så var jag världsbäst igen. Jag hoppas att alla har en sådan vän. Jag unnar verkligen alla det.

Och i tisdags hittade jag en till. Wow liksom. Vilken tur jag har i mitt liv! En enorm tur. Som jag sagt förut, människor kommer in i ens liv av en anledning. De är där för att lära en något. Eller så är de helt enkelt där för att liva upp tillvaron och få en att känna att man är bra. Och de kanske är där för att man ska få garva med någon.

Vet ni - att vara gräsänka suger präktigt. Om jag hade vågat så hade jag använt fulare ord. Men de tål nog inte att skrivas - datorn kanske brinner upp då. Det är så tråkigt så det är egentligen obeskrivligt. Ensamt och trist och kallt. Men jag gör i alla fall vad jag kan för att lätta upp mina dagar. Och i kväll har jag dejt med Darlingbästisen. Hon är också ensam ikväll, så vi ska käka hemma hos henne. Mysigt. Hon är så jävla rolig. Och djup. Och alldeles underbar på alla sätt. En som det går att snacka med. Som begriper vad jag säger. Och vi garvar ihop. Dessutom kommer hon med 15 rosa överstrykningspennor. Jag kan fortfarande inte riktigt smälta en så underbar gåva.

Babydarling tog ett brejk. Hon fick anonyma och elaka kommentarer i sin blogg och tog så illa vid sig att hon helt enkelt gav fan i att skriva. Vi som alltid läser hennes blogg och njuter av den kunde inte fatta hur någon kan vara elak mot henne. Hon är världens snällaste, mysigaste och härligaste människa man kan tänka sig. Och hennes blogg är så söt och så himla rolig. Om man ska kommentera, ris eller ros, så behöver man väl inte vara anonym? Man får givetvis vara det om man vill, men att vara anonym och elak är bara så jävla fegt. I ain't shittin' you! Men nu är hon i alla fall tillbaka med nya krafter och vi är alla lättade och glada. så tack för det.

Om någon skriver elaka kommentarer till mig så reagerar jag dock helt annorlunda. Jag blir förbannad och låter mig inte tystas. Jag kanske blir lite ledsen, men mest förbannad. Heligt och hett rosenrasande på äkta grekiskt-finskt vis. Och jag skulle aldrig låta någon anonym dynghög tysta ner mig. I'm telling you. Det skrivna ordets makt är starkare än någon liten jävla feg kritiker som inte vågar skriva ut ett namn ens och stå för det de säger. Det har dock hittills aldrig hänt här. Ännu. Men jag har bloggat på andra ställen i åratal och visst hände det då och då. Då skrev jag bara ännu mer i stället.

Man får gärna kritisera mig. Men det ska vara konkret. Om det är konkret och konstruktivt är jag beredd på att diskutera saken. Men om någon skriver till mig anonymt och bara skriver dynga, så är de helt enkelt inte värda min dyrbara tid. Jag diskuterar absolut ingenting med sådana människor. Det är idioter med för mycket fritid. Punkt slut, som Rockpoet skulle säga.

That's all folks!

Nu går jag till ytterligare en dag av arbete.

Er Egen Honung i Tillvaron /M



"they don't go to heaven where the angles fly..." - Så sant som det var sagt.

Kommentarer
Postat av: Malin B

Att skriva kränkande kommentarer anonymt är så fegt och lågt att det inte ens är värt att bli arg över!

Nä, tacka vet jag den andra kategorin du pratar om, de som lånar ut sina vingar de dagar de egna är trasiga. ;) DET är fint folk det. =)



...Skalman omger sig med nästan perfekta... Skönt att du har insett att du är i den kategorin. För det är du. =)

2008-10-02 @ 09:35:20
URL: http://malinbayard.blogg.se/
Postat av: Mattias

Det finns tyvärr sjukt många idioter på nätet som bara älskar att surfa runt och skriva elaka kommentarer i bloggar och på forum. Alltid anonymt förstås! Skönt att man inte har så många läsare :)



2008-10-02 @ 12:39:48
URL: http://jack71.blogg.se/
Postat av: Mystiske Magnus

Tack för en mycket trevlig kväll.

Rodnar lite när du skriver som du gör.

Gillar o laga mat o göra de bra för de jag tycker om

O nu är DU precis som skalis part of my familj!!!

Jag o skalis go way back, men kom just på att jag e ju bara typ 20 någonting. Måste ha lärt känna honom mycket tidigt i mitt liv! ;-)

Känns bra att du o skalis är ett par.....

Hoppas ni får ett långt o underbart liv tillsammans!



PS smakade matlådan bra ??



Mystiske Magnus

2008-10-02 @ 22:39:16
Postat av: Honung

Mystiske Magnus: Ja tack, den var jättegod!

2008-10-03 @ 09:21:32
URL: http://honungsbullen.blogg.se/
Postat av: Malin B

Svar från min blogg:

Jag har också ett virkat överkast till dubbelsängen, producerat av min mor.

Jag brukar bara lägga på det till julen för i ärlighetens namn tycker jag att det är ganska opraktiskt... Men gillar det skarpt ändå, på något vis uppskattas det ännu mera nu när hon inte finns mera.

Själv har jag bara producerat gardiner som största projekt... Men numera ligger ju allt det där på is... Kunskap är ju aldrig tungt att bära. ;)

2008-10-03 @ 09:41:14
URL: http://malinbayard.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0