Honungsbullen

Rynkor verkar vara ett otroligt hett ämne bland mina stackars kollegor nuförtiden. Rynkors förekomst pratas det om i tid och otid och dagarna i ända. Jag kan inte förstå det. Om man nu ändå pratar med varandra på jobbet så måste det väl finnas viktigare eller intressantare saker att prata om?

En ung, talangfull makeupkille i stan gjorde reklam för sitt företag genom att sminka upp sin mamma, som för övrigt är kund hos oss, och satte upp affischer på henne överallt. Hon är en vacker kvinna som passerat 50-strecket. Det talades inte alls om att hon var snyggt sminkad eller att hon var snygg överhuvudtaget. På jobbet pratade de bara om hur rynkig hon var.

Personligen tycker jag att det är det bästa han har gjort. Att sätta upp sin mamma på stan alltså. Trådsmala nittonåringar finns det så gott om i all reklam ändå. Jag skulle också ha satt upp min vackra mamma i all sin rynkiga härlighet på affischer om jag hade varit han. Man kan inte vara nitton för evigt och det tackar man för. Det skulle vara hemskt. Ännu hemskare att vara medelålders och försöka se ut som 19.

Mina egna rynkor bär jag med stolthet. Den största fördelen med dem är att folk slutat klappa mig på huvudet och kalla mig för ”Lilla Stumpan” på ett, vad jag uppfattat som, nedsättande sätt. De har också slutat behandla mig som en som är för ung för att begripa. Det är underbart. De enda som kan kalla mig för ”Stumpan” utan att jag går i taket är min mamma (hon har alltid gjort det på ett kärleksfullt sätt) och möjligen en handfull noga utvalda väninnor.

Åldrande är inte farligt. Bortsett från att man så småningom dör av det, så är det inte farligt. Rynkor är inte heller farliga och dem dör man inte av. De finns där och de blir fler. Ungdom är inte synonymt med skönhet. Lika lite som att bli äldre är synonymt med att bli ful.

Kroppen ger efter för gravitation. Rynkorna kommer för att stanna. Håret blir grått. Hyn förlorar sin spänst. Och oj, vad en mycket gammal indian – kvinna eller man – är vacker!

Jag läste om hur det kom sig att Elvis nästan skrattar ihjäl sig på den där liveinspelningen av ”Are you lonesome tonight”. Det kom sig av att en kvinna i publiken till varje pris skulle fram till scenen för att få tag på en av de där svettiga handdukarna som Elvis brukade dela ut. Kvinnans man försökte till varje pris hindra henne. De drog i varandra åt varsitt håll, varpå mannen tappar sin toupé. Elvis garvar och ändrar texten i låten… ”Do you gaze at your bald head and wish you had hair” istället för”Do you gaze at your doorstep and picture me there”. Roligt. Man skrattar ju när man hör den där versionen, för Elvis skrattar så härligt och kan inte sluta. Ytterligare en pärla av onödigt vetande från mig till er.

Undrar hur Elvis hade sett ut idag om han levt? Hade han fått en flint och önskat att han hade hår? Det tillhör också åldrandet – att tappa håret. Det innebär inte att personen blir ful. Det är samma vackra människa med lite mindre hår bara. Det är så jag ser det. Hur ser du det? Man får helt enkelt försöka göra det bästa av de gener man fått sig till skänks.

Men att prata om rynkor på jobbet är inte intressant. Det tillför inte mitt liv någonting. Nu har jag sagt mitt i den frågan och sen talar jag inte mer om saken. På blogg.se har jag plötsligt blivit 36 förresten. Jag kan upplysa alla om att jag inte fyllt än. Snart, men inte än. Om nio dagar eller så blir jag ytterligare ett år äldre och en och annan rynka rikare. :)

Nu har jag inte längre tid att sitta i min underbara soffa med min underbara laptop och delge er information om mitt liv.

Har saker att göra och pannbiff att laga och en kropp i behov av lite sol.

Här och nu – Er Egen Honung i Tillvaron /M

Dagens Ludde (förlåt Yver):

”40 är din ungdoms ålderdom

50 är din ålderdoms ungdom”

Dagens Hunk: Bruce Springsteen – en man som bara blir snyggare med åren.