Strålande

Ååååh, nu var det så länge sedan jag skrev, så att det är rent bedrövligt. Insprationen, tiden eller engagemanget har väl helt enkelt inte funnits den senaste tiden. Det är en egotripp egentligen att sitta här och knappa om sig själv och sitt liv... Har haft annat att tänka på.

Julen passerade och var underbar. Blev krossad i Risk och höll på med charader, drack vin och åt en massa med familj och diverse andra folk, som inte tillhör min familj, men tillhör min familjs familj. (Tomten är far till alla barnen.) Med tanke på att min förra jul var pretty bedrövlig, så var detta en förbättring. Och vilken förbättring sen! Fullständigt underbar och inte blev det dyrt heller. Jul i Järvsö med folk man tycker om rekommenderas varmt.

Hade planer på att åka på kryssning i helgen med brudarna och dansa lite på diverse bord och göra bort mig fullständigt i Karaokebaren och freda mig från överförfriskade slemhögar. Men darlingbästisen blev tvungen att åka till Amsterdam och den andra darlingbästisen bestämde sig för att åka till Spanien i stället och så var det väl bra med det. Det blir ingen båttripp nu, men en annan gång, när folk inte sätter sig på flygplan och åker till en massa orter som är betydligt roligare än en finlandsbåt. Jag har aldrig varit i Amsterdam. Jag bara antar att det är roligare än en finlandsbåt.

Själv ska jag åka till Paris. Jag ska åka upp i Eiffeltornet och få svindel och efter det ska jag åka ner igen. Jag är höjdrädd, men jag tänker åka upp i Eiffeltornet ändå. Jag har ju för bövelen åkt Fritt Fall och riskerat livet TVÅ gånger och flugit i en luftballong en gång utan att dö. Ingen har dött av att åka upp i Eiffeltornet. Någon har kanske dött av att hoppa ner från det, men inte av att åka upp. Möjligheten att hoppa ner är ytterst begränsad numera. Toppen är inglasad enligt vad jag har hört. Nu läser jag en liten handbok om Paris och vill se allt. Allt, allt, allt. Men jag kryssar för godbitarna och sen får man se.

Min ömme fader - den underbart gulliga greken - har vunnit buckareller på postkodlotteriet efter att ha varit med i två månader. Han vann en bil också, utöver alla bucks han fick. Min pappa är en värdelös bilförare. Han stoppar upp trafiken på motorvägar. Hur han har klarat att bila till Grekland kan jag aldrig begripa. Ingen annan heller som känner honom, men en bil vann han i alla fall. Hans sambo vann också stålars men ingen bil. Mina föräldrar är överhuvudtaget ganska duktiga på att vinna pengar i TV. Min mamma vann  på Triss för några år sedan. Hon lyckades skrapa fram tre TV-apparater med 75 spänn i varje. Men hon ville inte vara med i TV, så hennes man fick skrapa lotten. Tvåhundratusen på en minut, bara sådär. De hade köpt lotten Almunge, så nu vet man att man inte ska köpa trisslotter där. Hur stora är oddsen att ytterligare en lott köpt i Almunge ger högvinst?

Vi har fått vårkläder till butiken där jag för närvarande spenderar större delen av min tid. Igår fick vi klänningar. Enligt min kollega ser de ut som tandvärk. Tandvärkarna hängdes sedermera upp på galgar och blev försedda med larm. Nämnda kollega sa då att tandvärken antagligen kommer att orsaka epilepsianfall. Efter detta var jag nära att dö av ett skrattanfall. Kanske inte för att det var så jävla roligt, men det var strax innan fikarasten och jag var trött. Dessutom tror jag att, om vi fortsätter att få hem kläder som ser ut som tandvärk och orsakar anfall av diverse slag, så måste företaget bekosta en första-hjälpen-kurs till oss alla. De var verkligen fula, de där klänningarna. Men tandvärk alltså... *skrockar*

Nåväl, livet är vackert just nu. Ja, det är det. Synnerligen vackert och roligt dessutom. Jag har allt jag behöver och lite till. En tydlig förbättring av mitt allmäntillstånd har inträtt och befinner sig inte längre som en hägring vid en otydlig horisont. Nej, förbättringen av livet är i detta nu högst aktuell. Japp, i muchos hög grad. Jag skriver inget mer om det, för jag är rädd att analysera sönder allt det vackra. Det skulle vara hemskt och fullständigt bedrövligt.

Jag har inte tid med några svarta hål och jag orkar inte heller med dem. Jag har gjort slut med de svarta hålen och de deppiga måndagskvällarna (för att inte tala om lördagarna). Jag har gjort slut med Tristess, som häng utanför min dörr.. Har gjort slut med Depp som hållt mig sällskap i min soffa. Och jag har gjort slut med den stora Ensamheten. Må de gå hän.

Mitt liv har aldrig varit såhär underbart i slutet av Januari. Slutet av Januari har genom åren bara varit för jävligt. Ett slut, men ändå så inihelvete långt till våren. Snö, slask och drivis och man måste frysa i minst tre månader till. Men nu har jag vår i mitt hjärta. En liten syrén som blommar, lite gräs som spirar, ett och annat litet pollen som flyger omkring och kittlar min näsa så att jag nyser... I Januari. Det är helt enkelt otroligt.

Jag bor i Byhåla, mitt ex har blivit galen, mitt jobb suger - och jag mår så jävla bra! :) Nej, det är inte ironi - jag mår verkligen otroligt bra.

Med detta lämnar jag nu in.

"Jag stänger ner systemet
 Jag kopplar ur
 Byter skepnad igen
 Lämnar ännu en bur"
                                        /Ulf Lundell


Här och Nu , Er Egen Honung i Tillvaron / M

Dagens Hunk: Riddare Vlad med Rostig Rustning (enl. nämnda riddare själv) - ärlig, härlig och oumbärlig.
"You hold my heart and soul in your hands"

Dagens låt:  Ain't Gonna Cry No More - Whitesnake

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0