Honungsbullen

Den sista av tre lediga dagar är nu här och jag är hundvakt igen. En sovande hund på sin egen filt i soffan bidrar mycket till hemtrevnaden kan jag ju säga. Och eftersom jag kan säga det, så säger jag det. Vad som inte bidrar till hemtrevnad är att bli buffad på jättetidigt på morgonen och tvingas gå ut med hunskrället. Men det är sånt man får räkna med. Och jag går ut med henne med glädje och ibland med lite mindre glädje. Man vet ju själv hur det känns att vara jättekissnödig. Hon regerar och allt hon vill gör jag för henne. En snubbe jag en gång kände vet hur det känns att vara bajsnödig en söndag i Åbo, när ingenting är öppet vilket medför att det inte finns någonstans att lätta på trycket. När han äntligen hittade en toa så var det bättre än sex sa han. Hur man kommer in på såna samtalsämnen vet jag inte, så fråga inte.

Mitt extraknäck blev det inget med. Nu sökte de en vikarie på heltid i stållet. Men jag har ett annat på gång och får se vad det ger.

Skalman stack i söndags igen. Separationen känns lättare den här gången. Kanske för att fucking November är över. Antagligen. December är mycket mysigare med alla juleljus och så. Och så har jag så mycket på G i mitt liv att jag knappt hinner tänka. Och det är bra. När man tänker för mycket kommer grubblerierna smygande och att grubbla för mycket är inte heller bra. När man grubblar kan man komma in på kringelkrokar som kanske gör ont i själen, men har mycket lite förankring i verkligheten. Och det kan så frön av tvivel. Jag vill inte tvivla - jag tutar och kör och ser vart det leder. Det är sån jag är. För det mesta.

Vad jag däremot ofta tvivlar på är mig själv. Skrivandet, jobbet och livet i allmänhet. Att leva i en tro att man inte kan någonting kan vara jobbigt. Ofta är det så... Men då och då blixtrar det till och jag inser att jag visst kan. Allt möjligt faktiskt. Och egentligen kan man allt man vill. Ok, jag kan inte flyga till månen, men om jag ger mig fan på det, så är jag säker på att jag skulle komma dit en dag. Jag har dock ingen önskan att flyga till månen. Jag håller mig på jorden. Och försöker bidra allt jag kan för att hålla den vid liv.

Pratade med min allra äldsta väninna igår... (Heter det så på riktig svenska? Hon är inte gammal, men jag har känt henne sedan Kristi Födelse.) Hon skällde ut mig. Det gällde Skalman. "Ni bara plågar varandra och ni ska vara tillsammans! Åk ner dit och var där med honom! Nu!" O.s.v. Hon hävdar att vi inte fattar någonting och att vi ska vara tillsammans jämt och att vi behöver smisk, båda två. "Vad är PROBLEMET????" Hade inget svar på det egentligen. Nåja... Jag lyckades elda upp henne i alla fall. Hon var sömnig som en Koala innan vi snackade, men sen fick hon ordentligt med energi och blev riktigt förbannad på oss. Hon tackade mig för det efter utskällningen. Hon hävdar att jag ger henne energi för att våra stjärntecken är kompatibla. Kanske är det så. Hon är den som får mig att känna mig världsbäst. Till och med när hon skäller ut mig efter noter. Hon gör det för att hon bryr sig.

Hon sa också några väl valda ord. Hon sa att vi låter våra olikheter hindra oss i stället för att använda dem till att bli en styrka. Hon är ockult av sig och vände några tarotkort åt mig. Ett av dem var en eld som förtär allt i sin väg om man inte tämjer den och använder sig av den till något positivt. Det var våra olikheter sa hon. Något att tänka på. Verkligen. Att vara olika behöver inte vara någort negativt. Jag tycker om att Skalman är olik mig. Om han hade varit precis som jag hade jag blivit uttråkad. Om man har likvärdiga värderingar och samma grundsyn på livet, så är olikheterna något att glädjas åt. Egentligen. Och om man kan snacka och garva tillsammans har man en utmärkt chans att lyckas. Med allt.

Nåja, nu har jag en hund att hångla med. Ska lämna av henne framåt kvällningen. Stackars lilla sötnos. Hon fattar att allt är annorlunda, men jag undrar om hon fattar varför? Tror inte det. Jag ska i alla fall försöka ta med henne ut så ofta jag kan, om jag inte kan ta med henne hem till mig.  Man gör vad man kan för att hjälpa till. Hundar är också människor faktiskt. It's Poodle Power in da house!

Ha det så himla bra nu tills vi hörs igen.

Puss & Kram!

Er egen Honung i Tillvaron /M


Snor en video som min bror lade upp på sin blogg häromdagen. Den är till Skalman, men alla andra får gärna njuta av den.



Love Conquers All. Remember this Stephen G!