Honungsbullen

Inatt var jag nära att bli galen. Riktigt bindgalen t.o.m. Skalman var nämligen long gone. Borta från planeten.

Det var han såklart inte. han vara bara i Belgien hos en kollega och käkade middag. Och hade inga pengar på sin telefon, varpå han inte kunde skicka det sms han hade lovat att skicka om middagen blev långdragen - vilket den blev. Och när jag försökte ringa, så gick det ju inte fram... Om man är utomlands, så går inte samtalet fram, eftersom han måste betala... Alltså. Jag fick i alla fall inte tag i honom. Och det dröjde och dröjde och dröjde.

Medan jag oroade mig, så satt han och klämde i sig broccoli för att vara artig. Jag målade upp alla möjliga och omöjliga scenarion (pluralformen på scenario, någon?) här hemma i min ensamhet. Fy faaaan... Jag vill aldrig mer känna så. När man har barn, så oroar man sig för dem. Men när man har en man som man vill göra barn med, så vill man inte behöva oroa sig för honom. Min väninna sa att jag inte skulle oroa mig för att jag bara mår dåligt av det... Sant, men jag oroade mig i alla fall.

Skalman ringer alltid när han har lovat. Han skickar alltid ett litet meddelande när han lovat. Om det blir ändrade planer, så meddelar han sig. Han är pålitlig, så det är inte så konstigt om jag trodde att han blivit nerslagen och rånad eller hade råkat ut för en olycka. Jävlar i min låda - jag hatar att vara så långt ifrån honom och ha absolut noll koll.

Jaja... *suckar*

I Luxis så kan man åka till IKEA. Det ligger i Frankrike. Man kan åka hem till folk och hälsa på och kan då hamna i Belgien. Eller för all del i Tyskland. Det är så pyttelitet och man far över gränserna hur som helst.

Skalman - The Almighty Ninja Turtle lever. Tack universum för det.

Jag måste gå till jobbet nu.

Er Egen Honung i Tillvaron /M

Apropå Universum, så hittade jag den här. Bortglömd i mitt sinne, men nu återfunnen: