Honungsbullen

Tar en liten paus i tillvaron och andas ut ett ögonblick. Jag håller på och rensar ytterligare en gång i min lägenhet. Jag har så mycket saker att jag drunknar. Jag försöker verkligen kasta bort allt onödigt, men det är svårt när man är en sån där "kan-vara-bra-att-ha" - människa. Och av erfarenhet vet jag att när man slänger något som "kan vara bra att ha" så dröjer det inte mer än två veckor innan man behöver det. Innan dess har man inte saknat det på två år. Minst. Det är ironi.

Jag förstår inte hur man kan samla på sig så himla mycket. Jag bor i en etta och jag fattar inte hur saker får plats. Men det är klart... Det ligger i generna. Min mormor var likadan. Hon bodde också i en etta och när hon dog så hittade min moster och min mamma julklappspapper från 1974 i ett av skåpen. Kunde ju vara "bra att ha". MIn mamma är likadan, men inte lika extrem. Jag sparar inte heller på julklappspapper från föregående år för att återanvända. Vi lever i ett konsumtionssamhälle. Och jag har aldrig behövt uppleva krig eller hur det känns att behöva gå hungrig utan att ha mat inom räckhåll. Dessutom finns det folk som lever på att tillverka julklappspapper och de behöver också mat och tak över huvudet.

Min mamma har berättat om en gång när hon var sju år eller så. Hon bodde i Finland och där fanns det knappt mat i affärerna efter kriget. Mormor skulle grädda pannkakor och skickade iväg mamma till affären för att köpa smör. Mamma köpte smöret och på hemvägen var hon så hungrig så hon åt upp alltihop. Det blev inga pannkakor. Min mor har än idag svårt för att äta smör. Jag tror att de hade ransoneringskuponger och smöret som man fick köpa den veckan låg i mammas mage. Finland betalade av sina krigsskulder och alla som bodde där var hungriga. Även om man hade pengar, så fanns det ingenting att köpa. Hon är född -45.

Men nu måste jag fortsätta att släpa och bära saker till soprummet. Om jag en dag flyttar, så behöver jag inte ägna hundra år åt att rensa i alla fall. Bättre att göra det lite då och då bara ändå. Och låtsas att man ska flytta, för då blir det enklare att kasta och göra sig av med saker. Skillnaden är inte obetydlig. Men man hittar ju så mycket roliga saker. Gamla brev och foton. Gamla dagböcker. Allt möjligt som man hade glömt att man har. Men om man inte har saknat det, så kan man slänga det. Fast gamla brev, foton och dagböcker sparar man till framtiden. En dag när man är gammal kan man läsa sina gamla dagböcker och minnas yngre och vackrare dagar. Och om jorden går under innan man hunnit bli gammal.. Ja, so be it då.

Allt mitt släpande kompenserar att gymmet inte är öppet på helgerna under sommaren. Gymmet blir nog normalt igen efter den 29:e Augusti. Längre öppettider och helgöppet. Då kör jag tre ggr i veckan hade jag tänkt. Yes.

Sköt om er nu och ha det så bra tills jag återkommer någon annan dag, när jag har tid.

Puss & Kram!

Er Bra-Att-Ha-Honung i Tillvaron /M.

Dagens:

"Hush little baby
Don't say a word
Never mind that noise you heard
It's just the beast under your bed
In your closet, in your head"
                                                               /Honung goes Metallica

Dagens Hunk: Ronan Keating