Honungsbullen

Utan Skalman skulle min själ trasas sönder bit för bit och världen skulle rasa samman och mitt korthus rasa ihop och fladdra bort i en hård och farlig vind. I stället har jag en klippa att luta mig mot och som ger mig lä när det blåser hårt. Och han ger mig närhet, värme, kärlek och stöd.

Att finna en människa på den här planeten som lyssnar på mig, pratar med mig och som delar min glädje och mina bördor på ett sätt som får allt att se ljusare ut är en ynnest som jag saknar ord att beskriva.

Jag vågar larva mig och göra bort mig. Jag vågar visa vad jag känner i all min ynklighet. Jag vågar berätta allt för honom. Mina rädslor, svagheter, drömmar och hemligheter. Jag vågar visa min sårbarhet. Lägger min glada mask åt sidan och vågar vara genuin rakt igenom.

Det är ett privilegium att ha honom i mitt liv. Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna det, men det måste varit en bedrift.
Jag vågar känna tillit. Igen. Något som det tog en hel livstid att bygga upp och som en gång raserades på en sekund. Nu har jag funnit det igen. Tillit. Det måste vara det vackraste ordet av dem alla som väver meningar, stycken, kapitel och hela böcker. Tillit.

Jag behöver inte längre vandra ensam genom livet. Har Skalman vid min sida som har en styrka som jag beundrar och respekterar. Skalman som är klok som en uggla. Skalman som har en sanslös humor, ett skratt som är som musik och uppfinningar och lösningar i sitt skal. Han håller min hand och kommer med kramar när det behövs. Han bryr sig om hur min dag har varit och berättar om sin. Han har ett leende som lyser upp ett helt rum.

Ingen är perfekt. Inte heller Skalman. Men han är bra nära. Han är bara en man som har underbara egenskaper. Men inte heller han är glad jämt. Han visar mig sig själv och jag älskar honom för att han vågar. Han är modig.

Innan jag fann Skalman visste jag inte vad jag saknat. Kanske stannar han för alltid. Kanske inte. Men jag är glad och tacksam att fått lära känna en så enastående människa. Många människor i mitt liv är synnerligen fantastiska. Jag väljer noga vilka jag omger mig med. Mycket noga. Och de vänner jag har i mitt liv är underbara. Allihopa. Men Skalman är jag kär i, så det är skillnad. Kärlek kan man känna på många olika sätt och den kan ta sig många uttryck. Att våga älska är ännu en ynnest i livet.

Mycket handlar om att bara våga ta sina steg och följa linjen i sin hand. Allt är en chanstagning. Varje gång man släpper in en människa i sitt liv, så tar man en risk. Men man har ett val. Man kan se det som en risk eller som en unik chans. Att hoppa och lita på att fallskärmen utvecklas... Då utvecklas man som människa.

Den 1:a September kommer han hem.

Att våga känna tillit och att våga visa sig sårbar är att växa sig stark.

Det var allt jag hade att säga denna afton.

I Tillvaron Hälsar Honung!

Dagens:

"Somliga män blir aldrig hjältar
Somliga hjältar blir aldrig män"

                                                           /Ulf Lundell

Dagens och alla dagars Hjälte och Man: Skalman