Best Of Me

Jag är en ganska snäll och belevad person som bara vill leva i harmoni och gemenskap med andra snälla och belevade människor. Leva och låta leva är min filosofi. Vill inte ändra på någon människa, för jag har en tro på mänskligheten och vet att varje människa är unik i sitt slag.

Sen finns den där andra sidan i mig som dyker upp när jag tillbringar tid med människor som har en förmåga att locka fram det allra värsta i mig. Det är säkert inte meningen, men det finns tyvärr såna människor. Man passar bara inte ihop med dem. Man kan inte föra en vettig konversation utan att bli upprörd eller ledsen eller förbannad.

Hur kommer det sig? Att en del trycker på punkter hos en som lockar fram ens värsta sidor och man vill bara dunka huvudet i väggen, trycka ner sig själv i skosulorna, gråta, skrika, rya, skälla ut och sparka i dörrlister (det gör förbannat ont)? Vad är det hos dem som lockar fram sånt i mig? Jag hatar mig själv när jag blir sån. Elak. Jag är inte en människa som skäller eller skriker eller är allmänt otrevlig...  Jag klagar aldrig på servitriser, bankkassörskor eller hyresvärdar eller kemtvätten eller andra. Men vissa människor - även om jag i grunden tycker bra om dem.

Man försöker förklara sin ståndpunkt, men blir inte hörd. Man försöker och försöker och frustrationen blir alltmer påtaglig och sen blir jag elak. Jag får sluta prata med såna människor, för de får mig att tycka hjärtligt illa om mig själv. Och de tycker såklart illa om mig också, när monstret kryper fram. En ond cirkel.

Sen finns de där andra.

De som lockar fram det allra bästa i en. De som får en känna sig som  om man är världsbäst. Som får en att skratta och tycka bra om sig själv och livet allmänhet.

Tillbringade två nätter och en hel dag med en sån väninna. Hon som säger: "Du har bara positiva sidor". För de är de enda hon ser och nånsin har sett. (Utom en gång när jag åt upp hela nougatkärnan i hennes Nogger i tidernas begynnelse för typ 25 år sedan. För att jag inte kunde hejda mig.) Hon lockar fram dem, de positiva sidorna. Vi babblar och skrattar och sjunger när vi ses. Det har vi alltid gjort. Skrattar är väl egentligen inte det rätta ordet... Vi fnittrar, det är vad vi gör. Två 35-åringar som fnittrar alltså. Samtidigt kan man prata om livets allvar och gråta med henne. Det är fullständigt underbart.

Men vad är det som gör att vissa människor lockar fram det allra bästa i en då? De som får en att visa sina positva egenskaper och enbart lockar fram dem och Monstret i en är i dvala? Vem vet? De får en att älska sig själv och sen älskar man dem för det. De får en att må så bra och vara den snälla människa man egentligen är. En god cirkel.


Talade alldelses nyligen med en sån människa. En som får mig att tänka, skratta, babbla,  känna att jag lever och kanske har något att tillföra. Nu är jag bara så himla GLAD. Att jag lyckats hitta en sån människa på livets ytterst gropiga och krokiga väg. Jag är en lyckans ost!

Men de andra människorna, de som väcker Monstret, vad gör jag med dem? Jag försöker undvika dem och räkna till tusen eller så. Synd bara att en av dem är min kollega och jag måste umgås med henne åtta timmar om dagen. Men jag försöker verkligen (det gör inte hon) och det funkar ganska bra när ingen av oss har pms.

Vad som är värst är att även jag lockar fram de värsta sidorna hos dem som lockar fram dem i mig. Ingen mår bra av sånt.

Nåväl, livet går sin gilla gång. Blev påprackad en bok av en kollega. En bok i konsten att fånga en man. Jag sa till henne att vad jag verkligen behöver är en bok i hur man behåller en man, inte hur man fångar en . :) Vill man fånga en så får man väl bjuda ut sig på krogen eller så. Ligger inte för mig. Raggningsgenen finns bara inte där.

Hon tycker att jag behöver en man. Jag behöver en man ungefär lika mycket som en fisk behöver en cykel, men jag längtar efter närhet och att få dela saker och ha någon att hålla i handen. Till det behöver jag en man. Vad jag verkligen inte behöver är en handbok i hur man fångar en. *skrattar* De står inte utanför dörren på kö för att jag läser en bok.

Man ska vara glad och tacksam för att man lever och har några människor i sitt liv som gör en lycklig. De är inte många - kanske egentliogen bara tre - men det räcker.

Ja.

Dagens Citat:

"I'm a bitch, I'm a lover
I'm a child, I'm a mother
I'm a sinner, I'm a saint
I do not feel ashamed
I'm your help. I'm your dream
I'm nothiing in between
You know you wouldn't want it any other way

So take me as I am.
This may mean you have to be a stronger man..."

/Meredith Brooks

Här och Nu er egen Honung i Tillvaron /M

Kommentarer
Postat av: Dennis

Jättebra skrivet och man känner ju igen sig. Hmm kanske inte det där med fnitter då ;)

2007-12-07 @ 01:36:30
Postat av: rumbaqueen

Visst är det härligt med sådana där människor som lockar fram det bästa hos en. Som gör att man blir glad och lycklig bara av tanken på dem.
Det är inte så många men utan dem skulle man nog gå under.
Ha en härlig dag imorgon och tänkk på att solen skiner även om himlen är grå.

2008-01-11 @ 22:39:31
URL: http://rumbaqueen.webblogg.se
Postat av: Petra

Känn dig utmanad!

http://petrastankar2.blogspot.com/2008/01/sju-sanningar.html

2008-01-15 @ 19:09:05
URL: http://petrastankar2.blogspot.com/
Postat av: Maria

Vad fint du skriver!!
Kram på dig!

2008-04-06 @ 23:46:06
URL: http://babydarling.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0